Minnen från halkbanan

Idag var min dotter iväg och gjorde halkbanan innan uppkörningen kan göras. Det väckte upp en hel del slumrande minnen från när jag själv skulle dit med trafikskolan. Vi buntades i hop fyra och fyra och så drog vi i väg till närmaste halkbana. Jag förstår att vi måste vara flera men vi var ju så olika personligheter. Petter som körde så hårt han bara kunde och Hanna som inte kunde sluta gråta under hela tiden som hon eller någon annan körde på banan. Men vi överlevde och jag tror vi alla fick körkort straxt efter.